Kolarkoja

I de svenska skogarna kan man ofta hitta ruiner efter kolarkojor. Ofta finns det bara kvar ett stenröse efter spisen och två små åsar där sidoväggarna stått, ibland står kojan kvar nästan intakt. Det var inte länge sedan kolarna tillbringade sina nätter i de enkla kojorna utan större komfort. Det var ett tufft och oglamoröst liv, men även spännande i nära kontakt med naturen och de övernaturliga väsen som fanns runt milan.

Kolar-Anders berättar om kolarkojor

Gör en leksakskoja av papper

Titta in i kolarkojan (Film)

Kolarekojor

Så här skrev Hilding Bergström i en kolarhandbok att man går tillväga för att uppföra en kolarkoja:

Som bostad åt kolaren under arbetet vid milan tjänstgör en bredvid milbottnen på en någorlunda jämn plats uppförd koja. Fig. 15 visar tvenne olika typer av kolarekojor, A och B.

Platsen för kojan planeras och befrias från större stenar o.d. på en yta av omkring 4 m i fyrkant. I ytans mitt gräves en grop a med lodräta väggar omkring 2,5 m lång, 2 m bred och 30 cm djup. Gropens botten, som skall utgöra kojans golv, göres jämn och slät.

Vid uppförande av kolarekoja, typ A fig. 15, nedslås något utanför gropens kortsidor 12 st. väl kvistade, raka stakar b, vilka placeras parvis med 10 cm avstånd sinsemellan. Mellan stakarna uppbyggas gavelväggarna c av kolvedsklampar, som läggas på varandra såsom vid vanlig liggtimring och med mossa emellan för att väggarna skola bli täta och dragfria. I den gavelvägg, där eldstaden skall förläggas, lämnas nedtill en ungefär 70 cm stor, fyrkantig öppning. Gavelväggarnas längd minskas uppåt, motsvarande den lutning, man vill giva sidoväggarna. Stakarna åtdragas här och var med vidjor eller järntråd d, varigenom väggarna bliva stadigare. Därpå utföres taket e av kolvedsbitar, vilka läggas tätt intill varandra ovanpå gavelväggarna och fastspikas vid dessa. Sidoväggarna f, med en dörröppning i ena väggen, utföras även av kolvedsbitar, som resas tätt intill varandra från marken mot kojans tak. Störarnas nedre ändar spetsas och nedstickas i marken; de övre ändarna spikas vid taket. Sidoväggarna komma att luta inåt, motsvarande gavelväggarnas minskning i längd uppåt. Kojans sidoväggar och tak täckas med mossa, ris och stybbe eller jord i nu nämnd ordning, och yttertaket g av bräder pålägges. Härefter uppföres eldstaden h, i form av en öppen spis med flata stenhällar, mitt utanför den i ena väggen lämnade, fyrkantiga öppningen. Spiselöppningen kringmuras med vanlig sten, och en rökgång utföres av samma material. Spis och rökgång tätas med jord. Dörren k inpassas och kojan förses invändigt med britsar l.

En annan kolarekoja, typ B, visas i fig. 15. Vid uppförande av denna koja liggtimras först tre lodräta väggar r av vanlig, någorlunda grov kolved. Av den fjärde väggen s, vid vilken eldstaden och dörren skola vara belägna, timras endast två eller tre varv upptill mot taket. Då dörren t är inpassad och eldstaden färdig, bygges resten av denna vägg av bräder eller kapade kolvedsbitar. Taket göres av vanliga bräder och täckes med mossa eller, vid tillgång därpå, med tjärpapp. Golvgrop och eldstad utföras lika som för typ A. Invändigt förses kojan med breda, bekväma britsar.